En framgångsrik företagsledare ignorerar alla varningar från sitt team. En fotbollsspelare tror sig vara större än laget. En politiker fattar beslut utan att höra motargument. Vad förenar dessa människor? De lider av hybris ett ord som alla känner igen men få förstår helt. Det är övermod. Det är arrogans. Det är när självförtroendet blir så stort att det förstör allt. Intressant nog förklarar hybris varför många framgångsrika människor plötsligt faller. Och historien om det börjar långt tillbaka i antikens Grekland.

Från gamla Grekland till modern tid var kommer hybris ifrån?

Ungefär 2500 år sedan skapade grekerna ett ord för något de såg ofta: när människor blev för stolta. De kallade de hybris. För grekerna var det inte bara dåligt beteende det var nästan en synd. En synd mot gudarna. De trodde att om du blev för självgod, för överlycklig med din egen kraft, straffade gudarna dig. Du kunde förlora allt.

Det klassiska exemplet är Ikaros. Hans far gjorde honom vingar av vax så han kunde fly från fängelse. Men Ikaros blev så stolt över sina nya vingar att han glömde allt. Han flög högre och högre, allt närmare solen. Hans far skrek på honom att varna sig. Men Ikaros lyssnade inte (pojkar, va?). Värmen smälte vaxet. Vingarna föll av. Han kraschade ner i havet och dog.

En dramatisk berättelse, ja. Men den lärde grekerna något viktigt: övermod förstör. Det gamla begreppet lever än idag. Vi ser det i nyheter. Vi ser det runt omkring oss. Hybris handlar inte längre bara om gudarna. Det handlar om människor som glömmer var de kommer ifrån.

Hybris i verkliga livet ledare som föll för sitt eget övermod

Många kraftfulla ledare har rasat på grund av hybris. De började bra energiska, visionära, framgångsrika. Men sedan ändrades något. De började tro att de var omöjliga att slå. De ignorerade varningar från kollegor. De lyssnade inte på kritik. De trodde att reglerna inte gällde dem.

Tecken på hybris är lätta att känna igen. En hybris-person säger aldrig "Jag vet inte" eller "Du har rätt". De avbryter andra. De skryter. De skuldbelastas aldrig själva alltid är det andras fel. De fattar stora beslut utan att fråga någon. Känner du igen någon sådan person? Kanske på jobbet? Eller hemma?

Problemet är att hybris sprider sig. Om ledaren agerar övermodigt börjar hela organisationen delas. Folk slutar säga vad de tänker för att de är rädda. Bra idéer dör innan de sägs högt. Och då sker misstag. Stora misstag. Ibland miljardmisstag.

Hybris kontra ödmjukhet hur skiljer de sig egentligen?

En ödmjuk person vet att de inte kan allt. De söker hjälp. De tackar för feedback. De kan säga "Jag gjorde fel". En hybris-person gör det motsatta. De pretenderar att veta allt. De avvisar hjälp. De förklarar bort kritik.

Här är den märkliga paradoxen: lite självsäkerhet är faktiskt bra och nödvändigt. Du behöver tro på dig själv för att lyckas. Men när självsäkerheten blir för stor blir den farlig. Det är som att äta lite mat ger energi, men för mycket gör dig sjuk.

Så hur känner du igen hybris hos dig själv? Ställ dig dessa frågor: Lyssnar jag när andra säger motargument? Kan jag säga "Jag tog fel"? Söker jag nya synpunkter eller undviker jag folk som inte håller med mig? Om du svarar nej på flera av dessa är de dags att reflektera. Ödmjukhet bygger. Hybris förstör.

Så vad gör du nu?

Hybris lär oss något enkelt men kraftfullt: övermod dödar, ödmjukhet skapar. Börja observera det omkring dig. Se hur det påverkar beslut på ditt jobb. Se hur det formar relationer (det gör verkligen det). Och reflektera över dina egna tankar. Är du på väg mot hybris eller mot ödmjukhet? Den vägen du väljer spelar större roll än du kanske tror.

Vilken typ av person vill du vara en som lyssnar eller en som bara talar?